Atlas Copco under 150 år

Text: Centrum för Näringslivshistoria i Stockholm

Atlas Copco är idag ett företag med expertis och tjänster fördelade över fyra affärsområden – Kompressorteknik, Vakuumteknik, Industriteknik och Energiteknik – vilka gemensamt stöttar kunder i runt 180 länder. När företaget grundades 1873 var det emellertid för att tillverka produkter till den svenska järnvägen och inget annat.

Mot 1800-talets slut stod järnvägen i centrum när det kommer till teknisk utveckling. Den förändrade samhällen överallt och särskilt mycket i länder såsom det geografiskt utsträckta Sverige. En av de personer som insåg järnvägens kommersiella potential var André Oscar Wallenberg, grundare av Stockholms Enskilda Bank (idag SEB). Han noterade till exempel att den utrustning som användes för att bygga och underhålla det svenska järnvägssystemet importerades, främst från Storbritannien och Tyskland. Nog borde väl detta kunna tillverkas i Sverige istället?

Tillsammans med tre kompanjoner bildade Wallenberg ett bolag för järnvägsutrustning. De kallade företaget för Atlas, efter jätten i den grekiska mytologin som bär upp himlavalvet på sina axlar. Som ansvarig för verksamheten utsågs ingenjören Eduard Fränckel som såg till att Atlas levde upp till sitt något utmanande namn. Det var snart det största ingenjörsföretaget i landet.

Under ett par års tid såg allt lovande ut för det nystartade företaget. Men när Sverige drabbades av en lågkonjunktur under 1880-talet började järnvägsbyggandet avta och Atlas hamnade i ekonomiska svårigheter. För att rädda företaget krävdes radikala åtgärder. Bland annat ersattes Fränckel av industrimannen Oskar Lamm. Nytt kapital tillfördes från familjen Wallenberg och företaget bytte namn till Nya Atlas. Produktionen ställdes om till mer avancerade produkter, som ångmaskiner och ångpannor. Kort sagt så anpassade sig företaget till nya tiders förutsättningar.

För att kunna tillverka de nya produkterna behövde Atlas medarbetare nya typer av verktyg. I början av 1890-talet gav sig den unge Atlas-ingenjören Gustaf Ryd av först till England, där han köpte en diktningshammare, och sedan till USA där han införskaffade en nithammare. Båda drevs med tryckluft. En annan nyckelprodukt för den nya svenska produktionen var en så kallad luftpump som företaget importerade från England.

Det tog inte lång tid för Atlas ingenjörer att lista ut hur de själva kunde tillverka dessa verktyg. Till en början gjordes verktygen enbart för internt bruk men snart spred sig ryktet om de effektiva verktygen och Atlas började sälja dem till andra företag. 1901 kulminerade detta i bildandet av ett helt nytt affärsområde med fokus på tryckluftsverktyg och komprimerad luft. Detta är än idag en av företagets kärnverksamheter.

Järnvägen var inte det enda som familjen Wallenberg var intresserade av. I slutet av 1890-talet slöts ett avtal med den tyska ingenjören Rudolf Diesel, som uppfunnit dieselmotorn. Genom detta avtal fick de tillverkningsrätten i Sverige och bolaget AB Diesels Motorer bildades. Bolaget tillverkade inte bara motorerna, utan vidareutvecklade även konstruktionen av dieselmotorn som sådan.

Nya Atlas och AB Diesels Motorer hade samma ägare och samarbetade dessutom emellanåt. Därför var det inte konstigt att de bägge bolagen gick samman 1917 under namnet Atlas Diesel. Åren under första världskriget hade inneburit ett uppsving för båda företagen, och mellan 40-50 procent av deras respektive tillverkning exporterades. Det var två välmående företag som nu kunde verka med förenade krafter. Det nya företaget etablerade sig vid Diesels Motorers produktionsanläggning i Sickla, strax utanför Stockholm. Här har Atlas Copco-koncernen fortfarande sitt huvudkontor, kallat Group Center.

Mellankrigstiden präglades dock av protektionism och isolationism. Dessutom drabbades världen av en global lågkonjunktur under 1930-talet. Detta medförde att Atlas Diesel stod på randen till konkurs, inte bara en utan två gånger. Bolaget rekonstruerades både 1925 och 1934 med familjen Wallenbergs hjälp.

Trots all turbulens lyckades företagets tryckluftsverksamhet behålla sin position. Däremot gick det allt sämre för tillverkningen av dieselmotorer som blev allt mindre lönsam för att till slut helt upphörda 1948. Företagets verksamhet var nu enbart inriktad på tryckluftsverktyg, kompressorer och bergborrutrustning.

Efterkrigstiden blev en framgångsrik period för företaget. Walther Wehtje, tidigare chef för varuhuset PUB i Stockholm, hade nu utsetts till VD och företaget blev alltmer fokuserat på försäljning. Men Wehtje såg även till att bibehålla fokuset på ingenjörskunnandet som för många var företagets starkaste kännetecken. Ett sätt att uppnå detta var att förvärva verkstadsföretag, först på den svenska marknaden och därefter även utomlands. Det första strategiskt viktiga internationella förvärvet var det belgiska kompressorföretaget Arpic Engineering som genomfördes 1956. Detta föranledde även att företagets kompressortillverkning så småningom kom att flytta till Belgien.  

Namnet Atlas Diesel var nu inte längre relevant och efter förvärvet av Arpic bytte företaget namn till Atlas Copco. Ordet ”Diesel” ersattes med ”Copco”, en förkortning av namnet på ett belgiskt dotterbolag: Compagnie Pneumatique Commerciale.

Som Atlas Copco fortsatte företaget att växa internationellt, både genom förvärv och nya innovativa processer. Genom den så kallade svenska metoden inom bergborrning, där en person kunde hantera en borrmaskin när det tidigare krävts flera personer, nådde företaget stora internationella framgångar under 1950-talet. Ett annat tillväxtområde var kompressorteknologin, som både företaget och dess kunder ständigt hittade nya användningsområden för. Atlas Copco etablerade fabriker och försäljningskontor i världsdel efter världsdel.

Oljekrisen i början av 1970-talet och den efterföljande lågkonjunkturen innebar både strukturförändringar och rationaliseringar i bolaget. Krisen innebar samtidigt nya möjligheter till strategiska förvärv. Ett sådant viktigt förvärv på kompressorsidan var franska Mauguière. Under 1980-talet gjordes flera viktiga förvärv, bland dem Worthington Compressors.

På det stora hela blev detta en stark tillväxtperiod för Atlas Copco vilket gjorde företaget världsledande inom både bergborrning och tryckluft, men det fanns fortfarande outnyttjad potential inom området för industriverktyg. Genom flera nyckelförvärv kunde Atlas Copco ta sig in på de viktiga amerikanska, franska och brittiska marknaderna. Bland annat förvärvades Chicago Pneumatic Tools som hade en mycket stark ställning inom den amerikanska industrin och bland bilverkstäderna. Atlas Copco blev i och med detta förvärv världens största tillverkare av tryckluftsverktyg och monteringssystem.

Genom flera förvärv, bland annat företag som brittiska Desoutter Brothers Plc, tyska AEG Elektrowerkzeuge och amerikanska Milwaukee Electric Tool, kunde Atlas Copco både bredda sitt sortiment och stärka sina positioner på olika geografiska marknader.

Med det nya millenniet kom fler fusioner och förvärv. Två nya viktiga medlemmar i koncernen blev brittiska Edwards och tyska Leybold. Båda bolagen förde med sig långa historiska arv och genom dessa kunde Atlas Copco utveckla och bygga upp en omfattande verksamhet inom vakuumteknik. 2017 blev vakuum ett eget affärsområde inom koncernen.

Atlas Copco har idag verksamhet på alla kontinenter förutom Antarktis. Det första landet utanför Sverige som företaget etablerade ett försäljningskontor i var Ryssland år 1913. Ryssland var då en mycket viktig och vanlig handelspartner för svenska företag fram till den ryska revolutionen. Det blev istället i Storbritannien år 1919 som Atlas Copcos internationella expansion tog fart på allvar.

Det första landet i Afrika som företaget etablerade sig i var Kenya 1936, men det var i Sydafrika som Atlas Copco började bedriva egen verksamhet. Redan 1922 förvärvades en aktiepost i bolaget Delfos, en tillverkare av borrskär och reservdelar, som Atlas Copco senare blev ensam ägare till.

På andra sidan Atlanten blev Kanada företagets väg in i Nordamerika. År 1948 introducerades den svenska metoden för bergborrning och på bara ett par år lyckades företaget erövra halva marknaden.

År 1950 etablerade Atlas Copco verksamhet i Australien. Den kanske märkligaste historien från Australien handlar om en dinosaurie. Under utgrävningar på 1980-talet hittades en mängd benfragment, från flera nya och helt okända arter. Atlas Copco hade lånat ut maskiner till utgrävningarna och som tack för hjälpen döpte paleontologerna en av de nya arterna till Atlascopcosaurus loadsi. (”Loadsi” efter Bill Loads, Atlas Copcos chef i Victoria som personligen engagerade sig i projektet).

Den första sydamerikanska etableringen var ett försäljningskontor i Peru 1950. Därefter följde Chile 1954, Brasilien 1955 och Argentina 1969. Samma år bildades den andinska gemensamma marknaden (Ancom) mellan länder i västra Sydamerika. Inom Ancom tilldelades vart och ett av länderna produktion av vissa industriprodukter, vilka då inte fick tillverkas i något annat Ancom-land. Bolivia gavs rätten att tillverka bergborrmaskiner och kompressorer – och valde Atlas Copco som samarbetspartner. Våren 1976 kunde Atlas Copco Andina inviga en helt ny fabrik i huvudstaden La Paz. Med runt 90 anställda blev det en av de största mekaniska tillverkningsindustrierna i landet.

År 1960 öppnade Atlas Copco ett eget försäljningskontor i Indien, efter att under många år ha sålt sina produkter via en agent. Två år senare stod den första egna fabriken klar och Atlas Copco blev snart en betydande leverantör på den indiska marknaden. När den indiska regeringen under 1970-talet införde en lag om att alla utländska bolag måste ha indiskt majoritetsägande, valde många internationella bolag att lämna landet. Atlas Copco stannade dock kvar, nu tillsammans med indiska delägare, i enlighet med sin tradition att närvara i etablerade marknader för att kunna ta hand om befintliga kunder.

Atlas Copcos produkter började levereras till Kina redan på 1920-talet. Det dröjde dock fram till 1983 innan företaget undertecknade sitt första licensavtal, med en kompressorfabrik i Wuxi väster om Shanghai. Två år senare öppnade Atlas Copco ett eget representantkontor i Beijing. I mars 1993 ingick Atlas Copco sitt första joint venture med Nanjing Construction Machinery Plant gällande tillverkning och försäljning av borrningsriggar.

Kina har kommit att bli en av Atlas Copcos största marknader inom medelstora och stora oljefria kompressorer. 2022 stod Asien/Oceanien för 39 procent av koncernens intäkter, Nord- och Sydamerika för 29 procent, Europa för 27 procent och Afrika/Mellanöstern för 5 procent.

Gruvutrustning spelade under många år en viktig roll i Atlas Copcos produktportfölj. Företaget hade redan 1905 börjat tillverka borrmaskiner. Därför kom det som något av en överraskning för många när Atlas Copco år 2018 knoppade av gruvutrustningen till ett eget företag. I sak delades företaget i två delar. Det nya företaget, Epiroc, har sedan dess verkat som ett helt självständigt företag, noterat på börsen.

Det borde emellertid inte förvåna någon att Atlas Copco-koncernen klarade av att vara osentimental när branschdynamiken förändrades. Styrelsen motiverade avknoppningen med att den gruvfokuserade verksamheten skulle utvecklas bättre som ett fristående företag och att det nu mer industrifokuserade Atlas Copco skulle göra detsamma.  

Återigen hade världen förändrats och så även Atlas Copco. Det var ett lika självklart beslut som när Atlas Diesel lade ned tillverkningen av dieselmotorer efter andra världskriget, eller när Nya Atlas kring förra sekelskiftet slutade tillverka de järnvägsvagnar som företaget en gång gjort sig känt för.

Historien visar att endast de företag som har förmågan att förnya sig klarar av att leda utvecklingen. Eller att bli 150 år – till att börja med.